Jobbig början

Jag befinner mig i v 18 och mår fortfarande lite halvdant till och från.
När jag plussade hade jag stora tydliga planer för hur jag skulle "sköta" mig den här gången. Tidigare tränade jag varken innan eller under graviditeten. Kosthållningen var inte heller något vidare. Tänkte snarare i banorna att jag ändå skulle bli tjock, varför inte lika gärna njuta?! Det fick jag ju såklart skörda frukten av senare!
Nu skulle jag fortsätta träna och forsätta äta ungefär som jag gjorde innan. Det har ju inte gått något vidare! Dels värmen i somras som gjorde att matlusten var obefintlig. Sen detta ständiga illamående! Fick inte i mig något av det jag brukar äta! Det enda jag fick i mig var skit! Renodlade snabba kolhydrater utan tillbehör. Å hur går det att träna när man inte äter? Nej, just det. Vilket inneburit att jag gått upp i vikt. På bredden! Helt fel!
Magen syns knappt. Iaf inte när jag står upp. Då ser den bara pluffsig ut. När jag ligger ner däremot, kan man tydligt se den lilla kulan. När tyngdlagen hjälper till och drar fluffet neråt... 😉

Träningen går lite bättre nu. Försöker dansa, men undviker hoppen. Alltså det som jag tycker är så roligt! Gymmet däremot har jag bara besökt en gång sen semestern. Även om jag vet att det är där mitt fokus bör ligga...

Igen?

Har inte skrivit på evigheter... Mycket har hänt och mycket är annorlunda.
Men när jag idag läste att Cilla går i väntas tider så väcktes ett sug... Ett sug att skriva och dokumentera min egen resa. Jag befinner mig nämligen i samma situation! Det växer ett litet liv i mig!

Tror att jag ska låta er vara med... Vilka ni nu är som kikar in emellanåt trots att det gått över ett år! 😉

Nike Free breathe

Det kan vara så att jag råkade köpa ett par nya träningsskor på rean...
Är lite kär faktiskt!

Comeback!

Är det 27grader i skuggan och man ska åka och träna så blir man så illa tvungen att övervinna sin shortsfobi. Med en ac som inte håller måttet vintertid och stora härliga fönster som solen strålar in genom, så förväntar jag mig att mötas av en bastu. Ungefär i klass med en bil som stått i solen hela dagen...
Men just idag så gör det inte så mkt. Efter en helvetes förkylning gör jag comeback efter nästan två veckor. Som jag längtat!!!

Livet är inte kul just nu!

Blir nästan lite rörd när jag ser att ni fortfarande är här och kikar fast jag är så usel på att uppdatera...

Den största anledningen till att jag inte gör det är att det inte händer så mkt. Jag kör på som vanligt. Mina vanliga pass, varken mer eller mindre. Jag gör inget som jag tycker är värt att berätta om.

Just idag har jag ett stort behov att få skrika (skriva?!) ut min frustration, och bli ganska privat.
Mina barn är utomlands med sin pappa. Det stundar alltså ytterligare en storhelg utan det bästa jag har. Planen var att återigen fly landet med det näst bästa jag har. Bokat sen en tid tillbaka gav vi oss imorse ut till flygplatsen för att bege oss till London. För att där bli nekade att åka. För att han inte blir iväg släppt. För att han inte är medborgare i ett EU-land. AHHHHH!!! Vet inte hur många gånger jag googlat för att kolla så att allt va okej. Ingenting har jag hittat som tydde på det.
-Men åk du! säger han till mig. Åka själv? Aldrig i livet! Det skulle ju vara vår semester. Resulterade i att vi bråkade rätt ordentligt. Så nu sitter jag här själv i lägenheten och har ingen aning om vad jag ska göra imorgon. Det var ju det här jag ville slippa!!!! FAN! Varför kan man inte bara få ha lite flyt någongång?!

Förlåt

Barbentpremiär!

På väg till gymmet, för den bästa starten på helgen. Som vanligt, 55minuter härlig svettig dans. Längtar, trots att jag körde det igår också. Är det inte så det ska vara?

Published with Blogger-droid v2.0.6

God morgon!

Igår hade jag som vanligt träningsväskan packad och klar. Fick med den till jobbet. Inga konstigheter. Men ju närmre arbetsdagens slut jag kom, desto mindre ville jag gå och träna.
Efter mycket velande fram och tillbaka valde jag att åka hem och lägga mig på soffan. Hur skönt som helst! Tog mig inte ens upp för att laga ordentlig middag.
Messade hela kvällen med en av mina finaste vänner som återigen flytt landet och bosatt sig utomlands. Hon råkar dessutom jobba som PT... Hon gjorde sitt allra yttersta för att fiska fram anledningen till att jag kände som jag gjorde och dessutom peppa mig till tänderna.
Nu har jag återigen den packade väskan med mig. Får se vad som händer... Hoppas på att det var en engångs dip!